Amandas reflektioner

Mina reflektioner kring storylinearbetet

Jag hade aldrig tidigare arbetat med Storyline så för mig var detta väldigt nytt och spännande. Att arbeta med Storyline är ett arbetssätt och förhållningssätt till inlärning. Något som är typisk för Storyline är att man fokuserar verksamheten på en berättelse som man skapar tillsammans med barnen, en röd tråd ska löpa genom hela berättelsen (Storyline, 2017) Jag trodde att detta arbete skulle bli svårt men efter diskussioner med studiegruppen kändes det upplyftande och intressant och jag kände att det skulle bli ett roligt arbete. Vi kom snabbt på vad våran Storyline skulle handla om och kom på så sätt igång snabbt med arbetet. Våran planering gjorde det enklare och smidigare att utföra arbetet på ett bra sätt. På grund av en bra planering och mycket givande diskussioner blev arbetet så mycket roligare och eftersom vi aldrig kom i någon speciell tidsnöd kunde vi arbeta lugnt tillsammans och få till ett arbete som vi är nöjda över.

Det som jag tycker är så bra med detta arbetssätt är att det inte hör till vanligheten och det blir på så sätt intressant och spännande för både barnen och pedagogerna. Vi valde i våran Storyline att gå in på källsortering och hur det går till, vart man slänger respektive material. Genom att göra detta lärande på ett lekfullt sätt tror jag att barnen får lättare att lära sig samt att de vill se till att de skapade figurerna har det bra. Det är viktiga att interagera lärande och lek i undervisning och genom Storyline gör man just detta. Lärandet blir på ett lekfullt och roligt sätt (Pramling Samuelsson, 2011). Det är dock viktigt att inte skuldbelägga barnen för hur framtiden kan komma att se ut, utan se till att barnen förstår att det är tillsammans man kan hjälpa till att förbättra inför framtiden (Ideland, 2016). Genom detta Storylinearbete kan barnen lära sig på ett lekfullt sätt hur man värnar om miljön samtidigt som det inte sätter för stor press på barnen. I arbetet fick vi även in social hållbarhet genom att de skapta karaktärerna hade en konflikt, ser man till att barnen är med och diskuterar fram resultat gör det att barnen senare kan använda sig av resultatet vid egna konflikter. ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, att hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler.” (Skolverket s. 9, 2011) Vi fick även in konsumtion och att alla barn och familjer inte har samma förutsättningar för att till exempel köpa leksaker. Genom att få in detta i vår Storyline kan barnen se det på ett enklare sätt och förhoppningsvis ger det barnen tankeställningar över egen konsumtion. Börjar man arbetet med barn i låga åldrar förutsätter det för att framtiden kan komma att se annorlunda ut, barnen kan även påverka sina föräldrar och anhöriga med det de lärt sig.

Detta arbete har öppnat upp mina ögon för nya och intressanta arbetssätt att ta med mig inför min kommande yrkesroll inom förskolan. Jag har lärt mig en hel del om hur man på enkla och roliga sätt kan få barnen intresserade och engagerade i lärandet om hållbar utveckling. Ser fram emot att arbeta mer med Storyline i framtiden.

Storyline (2017). Hämtad 2018-01-09, från http://storyline.se/  

Ideland, M. (2016). Den KRAV-märkta människan. Lund: Celanders förlag.

Pramling Samuelsson, I. (2011), ”Why We Should Beginn Early with ESD: The Role of Early Childhood Education.” IJEC: 103-118.

Josefins reflektion

Storyline var för mig ett helt nytt arbetssätt då jag inte stött på det tidigare varken på praktikplats, i arbetslivet eller tidigare i utbildningen. Ofta när något är helt nytt så upplevs det svårt, vilket även detta gjorde till en början. Men när vi satte oss ner i studiegruppen och började diskutera hur vi ville lägga upp vår storyline och komma med idéer så kändes det genast lättare. Den planering som vi gemensamt gjorde har underlättat mycket. Dels var det skönt att ha en överblick över hela arbetet där man fick se att det fanns en röd tråd, vilket är en viktig del inom storyline. Det var även bra att utgå från planeringen då den hjälpte oss att se till så alla delar inom varje aktivitet var med. Dock fick vi under arbetets gång ändra vår planering några gånger då vi behövde tänka om och komma på bättre idéer, men det var ändå väldigt bra att ha den till hjälp.

Pramling Samuelsson (2011) lyfter i sin artikel hur viktigt det är att interagera lek och lärande och efter att ha testat på hur ett arbeta med storyline kan se ut tror verkligen att det vara ett lärorikt och roligt sätt för barnen att lära sig mer om hållbar utveckling, som annars kan upplevas svårt. Björklund (2014) menar att vi vuxna ofta tror oss veta vad som är rätt inom hållbar utveckling och bara förmedlar vad som krävs av barnen utan att förklara eller ge barnen möjlighet att komma med egna åsikter. Eftersom det är barnen som ska driva storyn framåt underlättar det för barnen att kan komma med egna idéer. Skolverket (2016) hävdar att förskolan ska sträva efter att varje barns uppfattningar och åsikter respekteras och att de får en möjlighet till att uttrycka dessa. Jag upplever att dessa strävansmål kommer in på ett naturligt sätt i detta eftersom det är barnen som, med stöd av oss pedagoger, ska utforma storyn. Jag ser även en stor möjlighet till att göra vårdnadshavarna delaktiga i arbetet dels genom dokumentation av arbetet och eftersom det som barnen skapar i storylinen är något som de kan visa upp (skolverket, 2016).

Något som jag tänkte på under arbetets gång var att man kan använda storyline som ett arbetssätt inom andra ämnen som t.ex. matematik, naturkunskap, språk. Även att man i en storyline som handlar om hållbar utveckling automatiskt får in språket och naturkunskapen men att man även kan få in t.ex. matematik. Detta är ju något som jag tänker få ta lång tid att genomföra i praktiken, det inte något som man gör under ett par veckor. De svårigheter som dök upp under detta arbete som ibland fick oss att stanna upp var att vi skulle låtsas att det var en barngrupp som skapade allt och hittade på storyn. Det underlättade dock att vi alla jobbat och varit ute på praktik då man kunde tänka sig vad barn i den tänka åldern skulle kunna säga och göra. Efter denna gruppuppgift kan jag verkligen tänka mig hur lärorikt och roligt det hade varit för en barngrupp att jobba på detta viset, och jag kommer ta med mig allt jag lärt mig vidare ut i mitt arbetsliv.

Referenser

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Pramling Samuelsson, I. (2011). ”Why We Should Begin Early with ESD: The Role of Early Childhood Education.” IJEC 43: 103-118.

Sverige. Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. ([Ny, rev. uppl.]). Stockholm: Skolverket.    

//Josefin Gadd

Linnettes reflektioner

Mina reflektioner kring Storyline arbetet - Linnette 

Nu är vårt arbete kring storyline avslutat och vårt mål kring att jobba med natur, konsumtion och sopsortering för att kunna bidra till kunskap om hållbar utveckling känns väldigt lyckat. 

Konceptet storyline har varit väldigt intressant att jobba med då jag tidigare inte hade några erfarenheter om detta. Jag tyckte att det var svårt att greppa i början men med hjälp av min studiegrupp fick jag en tydligare förståelse för hur vi skulle utforma arbetet. Arbetet kring storyline har lärt mig om en ny pedagogisk metod med många användningsområden där man genom en röd tråd följer olika händelseförlopp där barn ges möjlighet att inkluderas i ett händelserikt och praktiskt lärande. Jag gillar det pedagogiska förhållningssättet där barnens tankar, ideér och intressen får vara det som utformar storyns innehåll (Storyline.nu) 

Genom att jobba med storyline har jag fått kunskap om hur man kan utgå ifrån barnens tidigare erfarenheter för att dom ska få lära sig mer om något. Tanken med att utgå ifrån barnens tankar, ideér och intressen styrker även Skolverket (2016)’s strävansmål som menar att den pedagogiska miljön ska locka till lek och lärande samt stimulera barnens fantasi och kreativitet. 

Genom att barnen själva får skapa karaktärerna och miljön och fick dom arbeta väldigt praktiskt jag tror gör barnens egen delaktighet väldigt konkret. Genom vår storyline ville vi att barnen skulle skapa karaktärer som dom kan identifiera sig med och kommunicera genom, och under arbetets gång fyllas på med kunskap om hållbar utveckling (Storyline.nu) 

Björklund (2014) skriver att alla barn ska få uttrycka sin åsikt, att bli lyssnad på och tagen på allvar, att allas ideér ska alla vara lika mycket värda samt att barnen ska kunna lyssna på varandra och samtala om lösningar under arbetets gång vilket handlar mycket om demokrati. Jag upplevde att storylinearbetet är ett väldigt bra sätt att inkludera alla barn och att det är väldigt fritt hur man väljer att lägga upp det. Man kan genom att arbeta med storyline anpassa arbetet efter det som man tror passar sin enskilda barngrupp bäst.

Genom att fokusera på en berättelse som barnen tillsammans skapar har jag också lärt mig om varför nyckelfrågorna i storyline arbetet är viktiga. Att som förskollärare ställa nyckelfrågor under arbetets gång blir en viktig del i hur barnen vidare fortsätter att ”äga” handlingen trots att tanken med nyckelfrågorna är att styra barnen till önskat lärandeobjekt. Jag tyckte dock att det var ganska svårt att utforma nyckelfrågor eftersom att vi arbetade med en fiktiv barngrupp och därmed inte fick ta del av några verkliga diskussioner. 

Eftersom att arbetet fokuserade kring en påhittat barngrupp ställde oss flera gånger inför frågan om hur vi trodde att det skulle utforma sig i verkligheten för att få det så verklighetstroget som möjligt. Det fick oss dock att bli väldigt kreativa i vårt skapande av arbetet vilket gav oss många roliga stunder tillsammans. Hela arbetet var över lag väldigt roligt och jag tror att det är något som kan vara väldigt givande i praktiken både för blivande arbetslag och barngrupp. 

Referenser: 

Björklund, Sanne. 2014. Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. (Ny, rev. utg.). Stockholm: Skolverket.

Storyline (2017). Hämtad 2018-01-09, från http://storyline.se/om-storyline/

Hannah's reflektioner

Hannah’s reflektioner kring Storyline arbetet

Jag har aldrig tidigare arbetat på det sättet som man gör i storyline. Det var ett utmanande och roligt arbetssätt. Man fick verkligen tänka om kring hur man är van att arbeta, då det är barnen som leder åt vilket håll projektet tar vägen i storyline och p.g.a detta har man stor möjlighet att se vart deras intresse ligger genom hela arbetet. Pramling samuelsson (2011) menar att barn klarar av mer än vad pedagogerna ofta tror, barn är mycket påhittiga och listar ut det mesta själva om de bara får lite tid och stöd. Jag tror att nästan alla åldrar inom förskolan kan använda sig av denna metod, med vissa åldersanpassningar bara. Detta arbetssätt inkluderar många strävansmål från läroplanen på ett naturligt sätt, anser jag. Såsom att barnen ska utveckla kunskaper kring samarbete, men även kring fantasi och kreativitet. Det är även lätt att få med demokratiska mål (Lpfö, 98 reviderad 2016). Att man gjorde en planering i början möjliggjorde också att det blev lätt att gå tillbaka och se om man låg rätt till i tiden och kring aktiviteter, detta gjorde det möjligt att få ett strukturerat och tydligt arbete, jag trivdes mycket bra med att arbeta efter denna metod.

Jag menar även att detta är en bra metod för ett arbetslag, man får verkligen försöka sätta sig in i vad barnen gillar just nu och se dem utvecklas. Jag anser att man är mer närvarande i metoden än jag varit eller vad jag har observerat andra vara i andra typer av arbeten med barn.  Barnen har även en god möjlighet att själva hänga med i sitt arbete, vad det gjort och vilka olika vägar deras historia har tagit. Även vårdnadshavarna har möjlighet att följa vad deras barn gör på förskolan och det anser jag är av stor vikt. I detta arbete så har barnen verkligen tillgång till att lyssna på varandra och lära tillsammans, de får träna på att kompromissa och ingå i en tydlig grupp där man måste träna på att höras, men också lämna plats åt andra, detta är något som Björklund (2014) menar är av stor vikt.

Det var mycket givande att få arbeta fiktivt då vi ständigt fick fundera på vad vi upplevt på våra praktikplatser och när vi arbetat i verksamheten för att det skulle bli så verklighetstroget som möjligt, detta ledde enligt mig till att jag fick en god inblick i hur det skulle vara att arbeta med storyline i ett arbetslag på riktigt. Uppgiften har både krävt mycket engagemang och kreativitet hos oss. Ett strävansmål i förskolans läroplan handlar om att det är förskolans ansvar att barnen utvecklar ett intresse för olika typer av medier (Lpfö 98, reviderad 2016). I arbetet med storyline menar jag att det finns goda möjligheter att använda sig av olika medier och användning av IKT på olika vis. Det är lätt att lära barnen söka upp information med hjälp av en pedagog och med hjälp av exempelvis en surfplatta.

I detta arbete har jag lärt mig mycket, både inom kreativitet och jag har fått träna på att sätta mig in i olika situationer och arbeta mycket med planering. Jag hoppas i mitt framtida yrkesliv att jag kommer att få möjlighet att arbeta med storyline även där.

Referenser

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling – i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Läroplanen för förskolan Lpfö 98. (1998, reviderad 2016). Stockholm: Skolverket.

Pramling Samuelsson, I. (2011). Why We Should Begin Early with ESD: The Role of Early Childhood Education.Elektronisk: https://disco.hv.se/courses/11451/192250/files/pramling_samuelsson_jeic_2011_why_should_we_be.pdf 2018-01-09

Sarahs reflektioner

När vi fick reda på att vi skulle arbeta med Storyline kändes det väldigt svårt men som ett intressant och utmanande arbetssätt. Eftersom jag aldrig tidigare använt mig utav Storyline visste jag inte mycket om det. När vi väl satte oss och diskuterade i studiegruppen kändes det bättre, vi lyckades på något vis slå våra huvudet ihop och kom snabbt igång. Arbetet flöt på bra och jag tror att eftersom vi kom igång med arbetet relativt snabbt blev vår Storyline aldrig något tråkigt eller betungande. Något som jag kände var svårt och en utmaning var att hela tiden låtsat att man arbetade med en barngrupp som fick berättelsen att gå framåt. Eftersom man oftast i sina arbeten utför de med en barngrupp var det en utmaning att tänka som barnen skulle gjort om man haft några.

Jag tycker att arbetssättet kring Storyline är mycket intressant och tilltalande. Storyline är till för barnens inlärning. En Storyline är en berättelse eller saga som man tillsammans med barnen är med och utformar. Berättelsen eller sagan blir då själva undervisningen (Storyline, u.å.). Det jag finner intressant med en berättelse som undervisningsform är att den bryter lite mot det ”vanliga”. Det jag menar är att pedagogerna och barnen får möjlighet att göra något tillsammans och barnen får känna att det får vara med och påverka hur berättelsen ska gå vidare. Ett mål ur läroplanen för förskolan är att förskolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram (Skolverket, 2016). Det är viktigt att barnen känner att de får utrymme att uttrycka sina åsikter och att varje barn blir respekterat.

Barn är lekande lärande individer och det är viktigt för dem att lärandet och leken integreras (Pramling Samuelsson, 2011). Jag anser att genom ett Storylinearbete får barnen möjlighet att lära sig på ett lekfullt sätt. Om man vill att barnen ska lära sig om hållbar utveckling som är ett brett och svårt ämne anser jag att det är ännu viktigare att få in leken i lärandet. Det är också av stor vikt att vi ger barnen framtidshopp och inte enbart pratar negativt om hållbar utveckling. Det är viktigt att vi lyfter möjligheterna som finns för att kunna påverka och förändra vår värld. Ideland (2016) menar på att det är viktigt för barnen att de inte känner sig skyldiga för vår framtid. Fördelen med ett Storylinearbete anser jag vara både det lekfulla lärandet men också att man kommer ifrån den ”normala” undervisningen. Eftersom barnen tillsammans med pedagogerna är med och utformar berättelsen är det ingen som vet hur den kommer sluta och på så sätt blir det lite spännande för alla involverade.

Summa summarum är jag positivt överraskad över hur ett Storylinearbete går till. Innan vi började arbeta med det kändes det stort och svårt. Nu i efterhand när man fått prova på (förvisso på låtsats) att arbeta med Storyline känns det mer grepp- och hanterbart. Det jag ser mest framemot nu är att få testa på denna typ av arbete i en barngrupp när man är färdigutbildad. 

Referenser

Storyline (2017). Hämtad 2018-01-09, från http://storyline.se/om-storyline/

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. (Ny, rev. utg.). Stockholm: Skolverket.

Pramling Samuelsson, I. (2011). ”Why We Should Begin Early with ESD: The Role of Early Childhood Education.” IJEC 43: 103-118. 

Ideland, Malin. 2016. Den kravmärkta människan. Lund: Celanders förlag 

Referenslista

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Engdahl, Ingrid, Karlsson, Bibi, Hellman. Anette. & Ärlemalm-Hagsér, Eva. 2012. Lärande för hållbar utveckling -är det något för förskolan, eller? Rapport om OMEP:s projekt Lärande för hållbar utveckling i praktiken. http://www.omep.org.se/uploads/files/esdboken_hemsidan.pdf

Ideland, Malin. 2016. Den kravmärkta människan. Lund: Celanders förlag

Pramling-Samuelsson, I., (2008). Konsten att lära barn estetik: en utvecklingspedagogisk studie av barns kunnande inom musik, poesi och dans. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.

Sverige. Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Elektronisk resurs]. ([Ny, rev. uppl.]). Stockholm: Skolverket.                                                                                    

WWF. 2016. Sammanfattning av Världsnaturfonden WWFs Living Planet Report. http://www.wwf.se/source.php/1688121/LPR%202016.pdf

7. IKT

En dag när barnen kommer till förskolan ligger det en surfplatta på samlingsmattan med en lapp på. På lappen står det “Till barnen från Ibbe och Ubbe”. Barnen blir väldigt glada, nyfikna och vill genast veta vad som finns på surfplattan! När vi öppnar surfplattan finns det en film som vi startar upp via projektorn.

Som en avslutning på detta storylinearbete vill vi med hjälp av IKT prata med barnen om vad vi kan ta med oss från detta, vad har vi lärt oss? Enligt Skolverket (2016) kan multimedia och informationsteknik användas i förskolan såväl i skapande processer som i tillämpning.

Nyckelfrågor:
Vad tar vi med oss från detta arbete?

Barnen har under storylinens gång bekantat sig med olika slags skräp och fått öva på hur man sorterar det för att sedan återvinna. För att barnen ska få visa vad de har lärt sig och få ännu en chans att tillsammans diskutera detta ska vi spela ett spel på surfplattorna. Spelet heter Gro Recycling och går ut på att det kommer upp olika slags skräp som barnen sedan får dra till rätt soptunna.

I filmen gav Ibbe och Ubbe också ett sista uppdrag till barnen, där de ska få gå runt två och två på förskolan och ta kort med en kamera. Det barnen ska ta kort på är saker som kan återanvändas och saker som används för mycket av eller slösas med. En pedagog går med varje par för att stötta upp och finnas tillgänglig för eventuella diskussioner. Vi i arbetslaget ska ge barnen möjligheter att dokumentera och förmedla erfarenheter och idéer med hjälp av bild (Skolverket, 2016) som vi i helgrupp tillsammans tittar på senare.

- Linnette