Sarahs reflektioner

När vi fick reda på att vi skulle arbeta med Storyline kändes det väldigt svårt men som ett intressant och utmanande arbetssätt. Eftersom jag aldrig tidigare använt mig utav Storyline visste jag inte mycket om det. När vi väl satte oss och diskuterade i studiegruppen kändes det bättre, vi lyckades på något vis slå våra huvudet ihop och kom snabbt igång. Arbetet flöt på bra och jag tror att eftersom vi kom igång med arbetet relativt snabbt blev vår Storyline aldrig något tråkigt eller betungande. Något som jag kände var svårt och en utmaning var att hela tiden låtsat att man arbetade med en barngrupp som fick berättelsen att gå framåt. Eftersom man oftast i sina arbeten utför de med en barngrupp var det en utmaning att tänka som barnen skulle gjort om man haft några.

Jag tycker att arbetssättet kring Storyline är mycket intressant och tilltalande. Storyline är till för barnens inlärning. En Storyline är en berättelse eller saga som man tillsammans med barnen är med och utformar. Berättelsen eller sagan blir då själva undervisningen (Storyline, u.å.). Det jag finner intressant med en berättelse som undervisningsform är att den bryter lite mot det ”vanliga”. Det jag menar är att pedagogerna och barnen får möjlighet att göra något tillsammans och barnen får känna att det får vara med och påverka hur berättelsen ska gå vidare. Ett mål ur läroplanen för förskolan är att förskolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram (Skolverket, 2016). Det är viktigt att barnen känner att de får utrymme att uttrycka sina åsikter och att varje barn blir respekterat.

Barn är lekande lärande individer och det är viktigt för dem att lärandet och leken integreras (Pramling Samuelsson, 2011). Jag anser att genom ett Storylinearbete får barnen möjlighet att lära sig på ett lekfullt sätt. Om man vill att barnen ska lära sig om hållbar utveckling som är ett brett och svårt ämne anser jag att det är ännu viktigare att få in leken i lärandet. Det är också av stor vikt att vi ger barnen framtidshopp och inte enbart pratar negativt om hållbar utveckling. Det är viktigt att vi lyfter möjligheterna som finns för att kunna påverka och förändra vår värld. Ideland (2016) menar på att det är viktigt för barnen att de inte känner sig skyldiga för vår framtid. Fördelen med ett Storylinearbete anser jag vara både det lekfulla lärandet men också att man kommer ifrån den ”normala” undervisningen. Eftersom barnen tillsammans med pedagogerna är med och utformar berättelsen är det ingen som vet hur den kommer sluta och på så sätt blir det lite spännande för alla involverade.

Summa summarum är jag positivt överraskad över hur ett Storylinearbete går till. Innan vi började arbeta med det kändes det stort och svårt. Nu i efterhand när man fått prova på (förvisso på låtsats) att arbeta med Storyline känns det mer grepp- och hanterbart. Det jag ser mest framemot nu är att få testa på denna typ av arbete i en barngrupp när man är färdigutbildad. 

Referenser

Storyline (2017). Hämtad 2018-01-09, från http://storyline.se/om-storyline/

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. (Ny, rev. utg.). Stockholm: Skolverket.

Pramling Samuelsson, I. (2011). ”Why We Should Begin Early with ESD: The Role of Early Childhood Education.” IJEC 43: 103-118. 

Ideland, Malin. 2016. Den kravmärkta människan. Lund: Celanders förlag